Får du också en klump i magen?

Kategorier: Blogg, Retoriknytta, och Retoriktips.

Konstigt, när jag var liten regnade det aldrig, sommarloven var hur långa som helst och vi cyklade, benen bar hur långt som helst. Jag minns att pappa målade huset ända tills ögonen gick i kors och mamma sydde kläder till musikalerna kvällarna i ända. Jag sprang i de skapande krafternas korridorer redan när jag låg i magen. Ekorren satt i granen var alltid spetsad med ett nytt ackord och en välstämd gitarr. Jag var bortskämd med det där, tog musiken och kulturen för given.

Vi andas kreativitet i min familj.

Jag vet inte hur man gör något halvbra och då blir jag tyst. Jag vet inte hur en halvdan klänning ser ut eller hur en konsert som inte är inövad låter. Musik blir till jobb, som blir krav, som blir stress. Och så tystnade musiken, fiolen och sången hamnade i en låda på vinden.

”- Jonna, säg något roligt, vi vill skratta!”

Jag sa något roligt och alla skrattade. Det var min roll i skolan och jag var duktig på den. Åren gick och jag ville vidare. År 2008 tog jag och min man varandra i handen och gick ut på okänd mark i huvudstaden. Tre år på Retorikkonsultprogrammet. Jag var plötsligt livrädd, liten och osäker. Och kraven var skyhöga. Alla var smartare än mig och jag gick från att vara clown till att sitta tyst och försöka hänga med. Mitt självförtroende bodde inte i Stockholm, det hade jag lämnat hemma i trygga Skaraborg.

Tids nog hittade vi varandra, jag och retoriken. Vilken kärlekshistoria! Så välstämt och så äkta. Men jag blev ständigt påmind om hur rädsla kändes. Den upplevde jag med jämna mellanrum. Så jobbigt! Så kravfyllt! Så nyttigt! Så modigt! Hur var det nu man gjorde? Det tog mig tre år att hitta mig själv på scenen igen. Jag fick ett nygammalt självförtroende. Mina rötter vaknade till liv och jag mindes hur fantastiskt det var att få sin publik att känna.

I kulturens värld får barn och unga möjlighet att finna sitt är. Tack mamma och pappa!
Som företagare får jag möjlighet att skapa mitt är. Jag är privilegierad som har fått växa upp i kulturens värld och senare skapat mitt är i Retorikverkstaden. Min värld. Mitt är. Vi tar allt vi är och skapar något nytt. Alla på sitt sätt. Jag vill så gärna hjälpa till, att alla jag möter ska nå samma insikt som mig. Få uppleva retorikens inneboende kraft.

Nervositet – en jobbig känsla
När vi blir rädda reagerar vi med att undvika det, och rädslan kontrollerar oss. Om du ignorerar, flyr eller på annat sätt distraherar rädslan, då gör du den starkare. Lösningen är att konfrontera, känna och acceptera. För ett tag sedan sa någon till mig: ”- Jag ligger hellre i kistan än håller begravningstalet”. Fy så sorgligt. Exemplen jag hör är olika men bottnar i samma rädsla. Talrädsla bor överallt och är ett otvivelaktigt symptom på att vi saknar retoriska kunskaper från grundskolan. Vi blir nervösa för att bli nervösa och vi blir nervösa för att vi står inför en prestation.

En gång i tiden var rädslan en viktig egenskap, den gjorde att våra förfäder övervann hot och vann slag. Hjärnan har inte förändrats så mycket sedan dess, samhället har förändrats desto mer. Vi behöver lära om, vända adrenalinpåslag till fokus och ta vara på endorfinkicken som infinner sig efteråt. Hos spelaren innan match, hos personen som ska på arbetsintervju, hos paret som ska på sin första dejt. Vi står inför en prestation och vill göra det riktigt bra.

Talang är en annan aspekt när vi pratar retorisk kommunikation. Vi föds med en viss uppsättning gener, vissa av oss är av naturen duktiga på att kicka boll, måla eller prata inför folk. Men det är en annan sak. Du har förtur i starten men kan lätt bli omsprungen av de som övat hårt i det tysta – mentalt och fysiskt.

Att hantera känslor, energier i kroppen, det är vad vi behöver lära oss.  Du är den enda personen som du kan lära känna utan och innan. Nervositetens krafter blir svagare när du tar kontroll. Acceptera och känn istället för att bli offer. Rädsla för nervositet skapar mer nervositet. När du känner att du är nervös –  känn det, möt det. Ju mer energi du lägger på att vara i känslan desto mindre kommer känslan att bli. Vi måste avdramatisera muntliga framföranden.

Tänk vad vanligt det är att människor undviker att älska någon för att de är rädda för att uppleva svek och förlust. Det är inte rädsla för att förlora någon, det är rädsla för känslan av förlust, ledsamhet och ensamhet. Ingen vill känna det men det gör oss mänskliga. Känslor som väckts till rädsla gör att vi begränsar våra liv. Äkta glädje uppkommer när du kan känna varje situation och att det är ok att vara dig själv i den. Bara genom att veta att du kan tolerera känslor och situationer gör att dina känslor inte kommer att vara i närheten av att få så mycket bränsle som innan. Kan du hantera allt i din inre värld kan du hantera den yttre. Just därför vill jag de dig en övning att prova på, perfekt för dig som får en klump i magen vid muntliga framföranden.

Övning – acceptans är nervositetens nyckelkomponent
Var i en trygg och skön miljö, tyst och lugnt. Blunda slappna av. Känn kroppens intryck och känslor. Slappna av och låt tankarna flyga. Affirmera situationen där du är nervös, rädd eller obekväm, visualisera att det händer nu. Du kommer att känna känslor uppstå. Låt energin vara där, försök inte stoppa den, försök inte undertrycka eller tänka bort. Var med den om du tappar den, revisualisera och återta känslan. Att lyssna är som en muskel, ju mer du övar desto starkare blir den.

Upprepa för dig själv: ” – Energi du är ok att vara där du är. Energi, jag accepterar dig och din närvaro i mig. Energi, jag söker inte att undvika eller trycka ner dig, du får vara som du är. Energi, tack för att du bidrar till min mänskliga energi, jag kan hantera dig, jag kan vara med eller utan dig.”.

När distraherande tankar kommer, gå tillbaka, lyssna och tänk att det finns inget viktigare än att vara med känslan. Lyssna nu. Stanna med energin tills du känner dig bekväm med känslan. Då kommer du inte att undvika känslan. Och nu, öppna ögonen.

Så vad blir resultatet?
Att du känner dig avslappnad och mindre distanserad till ditt muntliga framförande både under övningen och när du håller framförandet. Du kan uppleva känslan av nervositet men kan på ett tryggt och lugnt sätt fortsätta tala trots att känslan finns där.

Det är inte nödvändigt att förstå hur tekniken fungerar för att kunna dra nytta av den. Men om du är intresserad så behöver du egentligen bara förstå sambandet mellan varför ångest eskalerar till symptom som panikattacker. Låt mig ta ett stegvis exempel:

  1. Du upplever stress under längre tid, oro och rädsla. –>
  2. Hjärnan börjar efter en tid att misstolka rädslorna för verklig fara i ditt undermedvetna. –>
  3. Nervsystemet reagerar genom att frigöra adrenalin som hjälper dig att hantera det osynliga ”hotet”. –>
  4. Eftersom det blir ett adrenalinpåslag utan någon visuell fara (inget att slåss eller fly ifrån) känner du inte medvetet igen sammanhanget. Därför blir du även rädd för känslan som adrenalinet skapar. –>
  5. Som svar till den ökade känslan av rädsla frigör kroppen ännu mer adrenalin. Men det finns ingen strid att utkämpa eller någonstans att fly. –>
  6. Frigörandet av adrenalin gör att rädslan matas ännu mer. –>
  7. De sista två stegen upprepas och förstärks och frigör ännu mer adrenalin. –>
  8. Fullt utvecklad panikattack inträffar.

Kopplar vi stegen till att vara nervös inför och under muntliga framföranden tror jag att flertalet befinner sig i de första stegen. Det är skillnad på att vara nervös inför själva talsituationen och att ha talängslan. Det sistnämnda är ett svårare tillstånd.

Vi verkar ha skapat jobbiga minnen kring att prata inför folk, situationer i skolan där du blev upptvingad inför klassen. Upplevelsen blir negativ. Som att bli puttad i vattnet utan att kunna simma eller bli upptvingad på en cykel utan att kunna cykla. Får du panik i vattnet för att du inte lärt dig behärska simtekniken kommer du garanterat undvika vatten. Ramlar du gång på gång för att en hjälpande hand på pakethållaren uteblev kommer du inte koppla cykling till något positivt. Har du inte fått retorisk kunskap och möjlighet att öva kommer du antagligen se muntliga framföranden som något ångestfyllt. Slutsatsen är enkel:

Vi behöver rätt förutsättningar för att utvecklas i en bra takt med lagom utmaningar. Alla kan, utan att få ångest, öva sig till att hålla riktigt bra muntliga framföranden. Med retoriska kunskaper, vilja och mod är allt möjligt.

Jag är något, alltså finns jag. En syllogism, en retorisk slutsats. Det där något ser olika ut för oss alla. Lycka till med ditt är!

 

 

Källor:

http://www.selftherapy.org/Stop-Anxiety-panic-attacks.php