Att hålla en offeridentitet levande grundar sig i känslan hjälplöshet. Man har lärt sig att sårbarhet är ett tecken på svaghet, och det är något man inte kan tillåta att någon annan ser. Och det är här allt blir fel. Ibland är det besvärligt för vuxna att ta ansvar för sina handlingar. Att säga: ”Jag hade fel, jag var för lat, jag vågade inte, jag blev arg fast jag inte skulle”. Det blir lättare att skylla på något eller någon annan när vi känner oss hjälplösa.
Du kan vara på bitterhetens botten och tycka att livet varit för orättvist mot dig. Du tänker att ingenting kommer att lösa sig eller bli bra igen. Du tar dig rätten att fördöma andra – det är dig det är synd om. Du ringer en vän och ältar hur jobbigt ditt liv är. Ända tills vännens dag också är förstörd. Herregud, du måste väl få ventilera! Vännen nickar och lyssnar i timmar. Att alltid känna sig som ett offer, eller att älska någon som känner sig som ett offer är tungt och svårt.
Offer, hjälte, förövare. Löpsedlar och skvallerblaskor måste ha rätt ingredienser av dramaturgiska känslor för att sälja. Vad vore ett drama utan ett offer? Någon måste räddas, någon måste vara hjälplös och någon måste orsaka smärtan. Arv, miljö, uppfostran – ett land med skyddsnät. Är det vårt välbärgade, trygga samhälle som gör det svårt för oss att ta fullt ansvar för vårt eget liv? Varenda punkt i Jantelagen talar för en offermentalitet. Det är som att vissa vill ansvara för sina handlingar. Medan andra formades och fastnade i offermönster tidigt. Om allt alltid är någon annans fel slipper jag ta ansvar. Kom ihåg att barn aldrig är offer om inte en vuxen har lärt dem att vara det.
Dina handlingar kan bero på olika händelser i livet. Sådant du tagit skada av. Om du exempelvis blivit utsatt för brott som barn eller vuxen. Då är du ett brottsoffer. Men sedan har vi alltid ett val. Jag kan söka professionell hjälp för det finns. Då är jag aktiv i att få ett bra liv. Jag väljer inte att bli enbart ett offer. Något hemskt hände mig som jag inte kan kontrollera men jag kan till stor del påverka hur det ska styra mitt liv framåt.
Det må sitta djupt inom oss och det kan vara svårt att förändra våra inrotade anknytningsmönster; men det är nödvändigt. Det finns saker du har vetskap om de som levde före dig inte visste. Du vet bättre och har definitivt makten att styra över ditt eget liv. Det handlar om total självrannsakan och att bryta mönster. Du har alltid ett val.
– Det är klart att regnet kommer när jag får semester, vad har jag gjort för ont!
Allt hon ville var att lägga sig i en solstol. Var det för mycket begärt? Uppenbarligen. Den här offermentaliteten kan beskrivas som en slags negativ narcissism. Tron på att universum och andra människors beteende kretsar kring henne. Allt händer för, emot och i relation till henne själv.
”Nej men jag gör väl det ändå, tänk inte på mig”. Enkelt kan det beskrivas som en person som tar på sig uppgifter och samtidigt gör det mot sin vilja. Det sker genom kroppsspråk, mimik, gester, ögon och tonfall.
Offerkoftan är långsint. Den kan inte lämna saker som sårat den bakom sig och tar gärna chansen att ta upp dem gång på gång.
Skyller sina misslyckanden på föräldrar, partner/ ex partner eller tidigare arbetsgivare och vad de gjort eller inte gjort, mot dem. Ofta helt utan perspektiv på vad det verkliga traumat och lidandet innebär.
Ber sällan om ursäkt, händer det är det inte uppriktigt. Att erkänna ett misstag är svårt för ett offer.
Offrets allierade är dramat. Därför är de duktiga på att överdriva sina problem eller saker de inte gillar.
Att sluta vara ett offer är när man tar tillbaka sin kraft, sin energi, sig själv. Det finns många saker du kan göra själv för att ändra din offermentalitet.
